Forskning och Medicin

Lång väg att gå mot originalitet

Kinas forskare publicerar näst flest vetenskapliga artiklar i världen, men artiklarna citeras sällan av andra forskare. Man har en lång väg att gå mot originalitet, säger professor Ingemar Ernberg som samordnar Karolinska Institutets samarbeten med Kina.
Kinas hälsominister besöker KI.
Kina satsar stort på forskning och det ger resultat. År 2009 publicerade Kina näst flest vetenskapliga artiklar i världen, efter USA.

Men tittar man på hur mycket andra forskare citerar artiklarna, ser det inte riktigt lika bra ut. Då hamnar landet först på plats 23 i världen. Det kan vara en indikation på att artiklarna och forskningen inte håller så hög kvalité.

— Det är viktigt för forskarna att publicera och allt som publiceras är inte så bra, det kan man inte negligera, säger Ingemar Ernberg, som är cancerforskare vid Karolinska Institutet och samordnar institutets samarbeten med kinesiska forskare.

Han lyfter också fram förklaringen att det saknas starka förebilder som Nobelpristagare att se upp till, men framför allt att resultatet till viss del kan förklaras med statistik.

— Citeringar växer med tiden. Kinesiska forskare har varit med för kort tid. Det finns inget att citera före 2003 då det mesta publicerades enbart på kinesiska, säger han.

Konfucius bromsar


En annan förklaring som ligger nära till hands är att mentaliteten, den kinesiska traditionen att följa sin lärare och mentor och visa lojalitet och inte ifrågasätta, har betydelse. Det kan spåras tillbaka till konfucianism, en flera tusen år gammal kinesisk filosofi om bl a relationer mellan över- och underordnade.

— Jag har en enorm respekt för Kinas historia och kultur. Men efter hundratals år av konfucianism är människorna ovana vid fritt tänkande. Och med de första Ming-kejsarna för 600 år sedan stängdes Kinas omvärldskontakter. Man har en lång väg att gå mot originalitet, att våga göra annorlunda än vad professorn säger. Jag tror att det är den viktigaste utmaningen för det kinesiska vetenskapssamhället, säger Ingemar Ernberg.

Forskaren QiangPan-Hammarström är född och uppvuxen i Kina. Hon tror också att kulturen har betydelse.

— Det är svårt att växa upp i Kina. Bara insatser i skolan räknas. Där lär man sig att komma ihåg saker, men man förlorar i kreativitet. Man vet bara hur man ska göra föräldrar och lärare nöjda, säger Qiang Pan-Hammarström som kom till Sverige för att forska vid Karolinska Institutet och idag är framgångsrik forskare i immunologi.

Internationella utbyten


När hon lämnade Kina i mitten av 1990-talet var det stor skillnad att vara forskare i Kina jämfört med i Sverige. Nu har skillnaderna i resurser jämnats ut.

— Anslagen är lägre i Kina, men pengarna räcker till lika mycket eftersom man inte har några kostnader för personal. Nu är den stora skillnaden att studenterna i Sverige är mer kreativa, mer vana att tänka och arbeta oberoende och bättre på att labba, säger hon.

Idag är det också allt vanligare att forskare i Kina deltar i internationella samarbeten. Tidigare var såväl pengar som språk hinder men idag finns resurser och den yngre generationen av forskare talar engelska. Qiang Pan-Hammarström är själv gästprofessor vid och har forskningssamarbete med universitetet i Peking och berättar att det ökande utbytet med omvärlden märks tydligt.

— Om man träffade en kinesisk forskare på en konferens för några år sedan var de
verksamma i USA, Storbritannien eller Kanada. När jag var på en immunologisk konferens i Japan i fjol, var det mer än 200 forskare där från Kina, berättar hon.

Medicin inte paradområdet


Ingemar Ernberg har också kunnat följa utvecklingen i Kina på nära håll. Forskning om Epstein Barr-viruset förde honom dit redan för 20 år sedan. Viruset orsakar körtelfeber men är en faktor även i flera typer av cancer, bl a nasofarynxcancer. Den drabbar svalget och är den absolut vanligaste formen av cancer i södra Kina. I övriga världen är sjukdomen ovanlig.

— Kina var ett vetenskapligt u-land då. Vi fick lära dem teknik och synsätt. Nu är det ett samarbete mellan likvärdiga parter, säger han.

I samarbete mellan KI, två cancercentra i Kina samt universitetet i Harvard gör de nu en molekylär- epidemiologisk studie för att klarlägga riskfaktorer för cancerformen. Den finansieras av amerikanska National Institutes of Health, NIH.

Medicinsk forskning är dock inte det område som är högst prioriterat i de kinesiska forskningssatsningarna. Bara en femtedel av forskningsmedlen går till forskning inom medicin vilket även avspeglas i andelen publikationer. Strax under en femtedel av dessa är inom medicinområdet.

De flesta finns inom teknik, fysik, kemi eller materialvetenskap. Och liksom i stort, ligger Kina under världsgenomsnittet när man tittar på hur mycket andra forskare citerar medicinartiklarna.

Snabba förändringar


— Det finns ett behov av internationellt samarbete för att stimulera nytänkande och djärvhet att söka mer originella frågeställningar. Men de har starka offentliga finansiärer. Sjukvårdsministern är cancerforskare och en internationell förebild. Det finns hopp, säger Ingemar Ernberg.

Forskningssatsningarna tog fart någon gång i mitten av 1990-talet. Sedan dess har Kina varje år satsat mellan 1,6 och 1,7 procent av bruttonationalprodukten. Målet är att andelen ska öka till två procent 2010 och 2,5 procent 2020.

— Man nådde inte riktigt målet två procent år 2010. Men det blir mycket pengar ändå, BNP har vuxit med tio procent varje år den senast tioårsperioden, säger Magnus Breidne, som i sju år varit teknisk attaché i Kina och följt utvecklingen på plats. Han är numera projektchef vid Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.

För att lyfta universiteten har staten också dragit igång särskilda program. Projektet 211 har målet att Kina ska ha hundra universitet i toppklass under detta århundrade och innebär extra stöd till forskning, utrustning och labb för de lärosäten som lyfts in i programmet.

Ett annat projekt är 985 som går ut på att skapa elituniversitet. I detta har ett 20-tal universitet valts ut som får riktigt mycket pengar.

Men, påpekar Magnus Breidne, det finns mer kvar att göra. Man försöker snabba på en utveckling men att ändra ett system som sitter i väggarna tar tid.

— Det är en balansgång. Man ska tänka öppet vad gäller forskning men inte vad gäller det politiska systemet. Kan man ha ett innovativt auktoritärt samhälle? Jag har inget svar på den frågan, säger han.

Författare: Siv Engelmark
Fotograf: Ulf Sirborn

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2011-03-15
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.

FAKTA Kinas forskning

• 2009 satsade Kina 500 miljarder kronor på FoU, vilket motsvarar 1,7 procent av bruttonationalprodukten. I Sverige satsades samma år 3,5 procent av BNP.
• Kina hade samma år nio procent av världsproduktionen av vetenskapliga artiklar. Det placerar landet som nummer två i världen efter USA. Sverige kommer på nittonde plats med 1,1 procent av artiklarna.
• När man räknar hur mycket artiklarna citeras av andra forskare hamnar Kina på plats 23 och Sverige på plats 6.
• Av de kinesiska publiceringarna är tio procent inom biomedicin, åtta procent inom klinisk medicin.
• Hälften av de artiklar som publiceras i Sverige är inom medicinområdet, varav 19 procent inom biomedicin.
• De medicinska artiklarna från Kina citeras mindre än världsgenomsnittet men har visat en positiv utveckling och citeras i allt högre grad. Svensk medicin citeras mer än världsgenomsnittet.