Forskning och Medicin

Uppfinning för barnens skull

Ylva Dalén är sjukgymnasten som blev uppfinnare som blev forskare. Hon har ett omedelbart behov av forskningen för att utvärdera sin egen uppfinning. Men uppfinnarverksamhet och forskning tillhör två olika världar, menar hon.
Mats Ulfendahl, huvudsekreterare för medicin och hälsa
Ylva Dalén
— Om den här artikeln blir refuserad måste jag mobilisera nya krafter. Då
måste jag nog ut och se på någon unge, säger Ylva Dalén, sjukgymnast och uppfinnare, när hon berättar om sin forskning.

Det hon gör det gör hon för de rörelsehindrade barnens skull. Det var de som fick henne att bli uppfinnare och det var de som fick henne att bli forskare. Nyligen blev hon utsedd till Årets kvinnliga uppfinnare 2010 för sin uppfinning Hoppolek. Den är ett hjälpmedel för gravt funktionshindrade barn som inte kan stå själva. Maskinen hjälper dem att hoppa, snurra och vibrera. Syftet är att belasta skelettet och motverka benskörhet. Men det är också viktigt att barnen har roligt.

— Vi sjukgymnaster höll på så mycket med våra metoder, vi blev jätteglada om barnen utförde de rörelser som vi ville. Då hade vi varit duktiga och gjort en insats. Men om inte barnen tycker att det är roligt kommer de ju inte att göra det igen. Det kanske blir en metod som fungerar för oss men inte för dem. Barn vill härja och leka, det är så de tränar sin kropp.

Som sjukgymnast försökte hon därför att hitta olika aktiviteter som skulle vara roliga för barnen. Hon märkte snart att hopplekar var mest populära. Det var bara det att de krävde att sjukgymnasten var med och höll om barnen och hjälpte dem hoppa.

— Till slut sa jag, nästan av ren utmattning, att jag skulle göra en maskin åt dem att hoppa i. Och de reagerade med sådan glädje att jag var tvungen att gå vidare med den idén.

Säkerhet och effekt


Den första prototypen stod klar några år senare. Då insåg hon att det behövdes forskning kring användandet.

— De här barnen får inte utsättas för någonting som kan göra livet värre för dem. I början var jag t ex rädd för att maskinen skulle kunna utlösa epilepsi. Jag registrerade mig som doktorand på Karolinska Institutet för att jag måste få reda på om maskinen kunde vara farlig, berättar hon.

Vibrationerna fick ju inte heller vara sådana att de kan orsaka skador. Dessutom
var den grundläggande frågan obesvarad; kan aktivitet i Hoppolek minska benskörhet?
En första studie involverade fyra barn där två fick använda maskinen i tio månader och två var kontroller. Ingenting negativt inträffade. Efter en paus på ett år fick barnen återuppta aktiviteten i maskinen två till tre gånger i veckan i tio månader. De tidigare kontrollerna blev nu användare. Studien kommer att

Författare: Karin Nordin
Fotograf: Anders Norderman

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2010-06-17
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.