Forskning och Medicin

Fördjupat samarbete gynnar sjukvården

Arbetet med de regionala ALF-avtalen har givit upphov till ett fördjupat samarbete mellan landsting och universitet i Sverige. Inte minst menar många att processen och diskussionerna varit nyttiga i sig. Och många är nöjda; både landsting och universitet menar att de har fått mer att säga till om.
De regionala ALF-avtalen bygger på regionala förutsättningar och speglar därför vad vi redan sett varit på väg. Men det har också kommit fram en del nya och oväntade aspekter.

Det säger Bengt Norrving, administrativ direktör på Karolinska Institutet, som förhandlade det centrala ALF-avtalet och nu har i uppdrag från staten att följa och rapportera om arbetet med de regionala avtalen i de sex regionerna.

Stort engagemang


I samtliga regioner har avtal tecknats och de flesta arbetar nu med fördelningsfrågor på detaljnivå. Bengt Norrving hade inte förväntat sig att engagemanget och viljan till nytänkande skulle vara så stort i de olika regionerna.

- Trots, eller kanske på grund av, den pressade arbetssituationen med kärva budgetar i regionerna har man tagit till sig möjligheterna med de nya avtalen. Trots att avtalen egentligen handlar om en ersättning till landstingen för att de bereder universiteten plats vid klinikerna har parterna genom de nya avtalen blivit likvärdiga.

Han pekar på att avtalen givit upphov till ett fördjupat samarbete mellan universitet och landsting som kommer att gynna hela hälso- och sjukvården. Universiteten har visat att de är beredda att ta ett större ansvar för att utveckla vården.

- Universiteten är bra på kvalitetsfrågor och metodfrågor och det stärker landstingen att arbeta med någon som är stark på forskning, menar Bengt Norrving.

Forskningens tillämpning viktig


Hannie Lundgren, FoU-strateg och chef för FoU-kansliet i Region Skåne, är också nöjd med det intensivare samarbetet.

- Vi ska gemensamt stärka inte bara den kliniska forskningen utan också hela hälso- och sjukvårdens utveckling. Vi ser det som väldigt positivt att universiteten ska medverka till sjukvårdens utveckling.

Framför allt räknar hon med att landstinget ska få hjälp att jobba med den sista fasen i forskningen, implementeringen.

- Den fasen har vi tidigare varit dåliga på, förklarar hon.

De projekt som vill söka ALF-medel i Region Skåne bör därför vara tydliga med hur forskningen ska kunna överföras och tillämpas i vården för prevention, diagnostik, behandling och uppföljning av sjukdomar. Regionen gör också en satsning på unga, nydisputerade forskare med förhoppningen att de så småningom ska kunna bilda egna forskargrupper.

- Det här är en typisk satsning. Den är bra för oss och den är bra för fakulteten, menar Hannie Lundgren.

Enligt Bengt Norrving har det fördjupade samarbetet också inneburit att de resurser som landstingen själva avsätter för forskning, FoU-medlen, kommer att prioriteras gemensamt av landsting och universitet på flera håll. Det finns också ett krav på att alla medel ska redovisas så att universiteten kan följa hur pengarna används. Det tror Bengt Norrving ökar förtroendet mellan parterna.

Mer aktiv ledning


- Det är väldigt positivt med transparens. Men bara för att det finns ett krav på redovisning betyder inte det att den andra parten är med och bestämmer över medlen. Det har kanske inte universitetssidan tagit till sig ordentligt. Men även om universitetet inte har rätt att fatta beslut kommer de att kunna påverka genom diskussioner, säger Ulf Haglund, Akademiska sjukhusets och landstingets FoU-direktör i Uppsala.

I Uppsala ska landstingsledningen och universitetsledningen skriva en årlig verksamhetsplan som beskriver den gemensamma målsättningen för ALF-medlens fördelning. Att ledningen aktivt tar del i arbetet med ALF-medlen ser Bengt Norrving som en annan av nyheterna i det regionala ALF-arbetet.

- Tidigare utfördes det mesta av arbetet på fakulteterna men nu har universitetsledningen fått en aktiv roll, vilket är naturligt eftersom det handlar om ett stort ansvar.

Landstinget påverkar utbildningen


Flera av de representanter för universi?teten som Forskning & Medicin talat med i olika regioner är mycket nöjda med avtalen och menar att universiteten fått större inflytande över pengarna. Har då landstingen förlorat en del av makten?

- Nej, absolut inte, tvärtom. Tidigare lät vi fakulteten göra hela prioriteringen om hur pengarna skulle läggas ut. Nu gör vi det gemensamt istället. Det är en chimär att säga att landstinget tidigare hade makten, i praktiken var det professorn ute på kliniken som bestämde hur medlen skulle användas.

- Landstinget har inte varit bra på att formulera vad vi vill med forskningen och vi har varit med om omstruktureringar och besparingar som har tagit mycket kraft. Men nu har vi jobbat med detta och vet vad vi vill satsa på, säger Hannie Lundgren i Skåne.

I Stockholmsregionen har landstinget dessutom flyttat fram positionerna i utbildningsverksamheten. Stockholms läns landsting har numera representanter i Karolinska Institutets utbildningsstyrelse, forskarstyrelse och forskarutbildningsstyrelse.

- Som avnämare för vårdutbildningarna vill vi se till att exempelvis en doktor får vissa delar med sig i utbildningen, menar Thorbjörn Ekström, FoU-direktör i Stockholms läns landsting.

Han anser inte heller att landstingen har lämnat ifrån sig makt.

- Många tror det, men när det gäller den statliga delen av ALF-medlen så ska vi vara överens om fördelningen. Universitetet får inte själv bestämma över dem. Och när det gäller FoU-medlen så har landstingsstyrelsen kvar den oinskränkta makten att bestämma över dem, trots att vi valt att ställa dem till förfogande för gemensam värdering och prioritering.

Författare: Karin Nordin

Kommentera:

Kontakta redaktören
Senast uppdaterad: 2006-12-05
Vetenskapsrådets webbplats

Forskning & Medicin är en tidning från Vetenskapsrådetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ämnesrådet för medicin och hälsa i samarbete med de medicinska fakulteterna.